Då och då släpper Apple nya versioner av presentationsprogrammet Keynote. Oftast är det mindre punktuppdateringar, mer sällan en release som skruvar upp versionsnumret till nästa heltal. Nu har det dock hänt. Det är därför med lätt stegrade förväntningar som jag öppnar Keynote 14.0.

Apple sammanfattar som vanligt nyheterna i en liten lista, som nu lyder så här:

• Ge diabilder ett nytt utseende med temana Dynamisk färg, Minimalistisk ljus och Minimalistisk mörk
• Strömlinjeformade aviseringar i appen informerar dig när en person ansluter till en samarbetspresentation första gången
• Bevara filformat och full kvalitet när du lägger till HEIC-bilder tagna på iPhone eller iPad
• Tryck och håll ner kommandotangenten om du vill markerna utspridda ord, meningar eller stycken
• Förbättrad kompatibilitet för bildövergångar vid import och export av Microsoft PowerPoint-filer
• Ytterligare förbättringar av stabilitet och prestanda

Svårbegripliga versionsnummer

De senaste åren har Apple släppt ganska stora nyheter i ytligt sett mindre uppdateringar, som till exempel stöd för 3D-objekt i version 13.2, SVG-grafik i 13.1, dynamiska bakgrunder i 12.1, möjligheter att infoga en live-bild av sig själv i 11.2 och så vidare. Mot den bakgrunden är det inte helt lätt att se vad i listan ovan som motiverar en knuff upp till nästa heltal.

Missförstå mig rätt. Det är bra grejer alltihop. Det är bara det att ingen av dem som är större än de nya funktioner som den senaste tiden sipprat in i ”mellanuppdateringarna”. Det strider ju lite mot numreringskonventionerna för mjukvara och den praxis som även Apple brukade följa för sina produktivitetsappar. Men låt oss inte vara petiga, utan glädjas åt tre nyheter som gör Keynote bättre:

Tre nya mallar

Nytillskott bland de medföljande mallarna är förstås något som syns tydligt och är lätt att experimentera med. Här får vi tre nya utseenden med 17 layouter vardera: Minimalistisk mörk och Minimalistisk ljus, som bägge utgår från typsnittet Produkt och Dynamisk färg, som bygger på feta vikter av Helvetica Neue (och som namnet till trots inte baseras på dynamiska bakgrunder).

iPhone- och iPadfoton i original

Tidigare, när du la till foton som du tagit med en någorlunda ny iPhone eller iPad, konverterades de till JPEG i en Keynote-presentation. Nu behåller de formatet HEIC (förutsatt att de var tagna som sådana), som numera är Apples standardformat för foton. Det är bra både för kvaliteten, som blir högre och filstorleken, som kan hållas mindre.

Texttrix

Med hjälp av kommando-tangenten kan du nu markera tecken, ord eller meningar i en text som inte ligger i en följd (som orden ”case” och ”stolen” i exemplet ovan). Ett klassiskt knep som alltför länge saknats i Keynote. Bra när du vill redigera utseende på vissa ord eller fraser här och var i textmassan.

Nyfiken på .1…

Nu har vi alltså fått Keynote 14.0, nästan på dagen ett år efter version 13.0. De nyheter som Apple stoppat in i programmet är som sagt bra grejer. Vi får väl vänja oss vid att heltalsuppdateringarna – precis som de senaste årens uppdateringar av macOS, iOS etc – är ett resultat av ett release-schema, där utvecklarnas alla ambitioner ofta blir verklighet först några småuppdateringar senare.

Man blir förstås nyfiken på 14.1 och så vidare. Att Apple kommer att ge produktivitetsapparna Keynote, Pages och Numbers någon typ av AI-funktioner innan året är slut är en inte helt orimlig gissning.

Keynote hittar du gratis i App Store och Mac App Store.

Mångas favoritpresentationsprogram har just fått ett ny decimal och heter nu 13.2. Nyheterna i den här versionen sammanfattar Apple så här:

• Skapa nya dimensioner i presentationer med 3D-objekt i USDZ-format.
• Spela upp inbäddade animeringar inuti USDZ-filer eller använd Magisk flytt till att animera 3D-objekt på diabilder.
• Lägg till rörelse i presentationer med nya dynamiska teman och diabildslayouter för livevideo.
• Ta bort externa ramar på diagram som har importerats från Microsoft Office-filer.

De två översta punkterna orsakar nog en del undringar. Vad kan 3D-objekt kan tillföra? Att det kan vara bra för en fysikföreläsning med roterande molekyler är lätt att föreställa sig. Men i vilka andra sammanhang det vara till nytta?

3D-objekt som en del av formgivningen

Ett sätt att använda importerade 3D-objekt är för att utöka paletten av designverktyg. Här används en 3D-modell av ett bergsmassiv i stället för bilder och filmer:

Det här hade förstås kunnat skapas i ett separat program, som till exempel Motion, Final Cut Pro eller After Effects, för att sedan importeras som en film. Att kunna göra det direkt i Keynote går snabbare. Det viktigaste i många sammanhang är dock att presentationsbilderna blir lättare att ändra, jämfört med trixande i andra appar, renderingar, filkonverteringar och importer.

Om den importerade 3D-modellen innehåller en animering kan du välja att antingen stänga av den eller låta den spelas upp, som i dessa exempel:

3D-objekt som information

I vissa fall kan det passa bra att låta 3D-objekt skildra storlekar i ett diagram, antingen som enkla staplar och cirklar – precis som i vilket diagram som helst, men med en tredimensionell look som skiljer sig från de inbyggda diagramverktygens. Du kan förstås också använda avbildande objekt – mynt, flaskor, kugghjul, planeter eller vad det nu handlar om – för att illustrera mängdskillnader.

Begränsad anpassning

Hur användbart eller roligt det än må vara med 3D-objekt i en presentation, så finns det begränsningar med Keynotes implementering. Det första du märker är att renderingen av objekten inte direkt är fotorealistisk. Förutom att rotera och skalförändra går det heller inte att göra så mycket med mer modellen i Keynote. Du kan inte ändra färger, justera belysning och skuggor eller dela upp objekten. Det du importerar måste alltså vara skapat just så som du vill ha det i ett 3D-program.

Givetvis måste Apple gå en balansgång mellan användarvänlighet, vad som tekniskt är möjligt att rendera i realtid (även från en iPhone) och hur flexibelt, realistiskt och redigerbart det behöver vara. Hur som helst är det ändå ett spännande första steg.

För ett tag sedan skuttade versionsnumret för Keynote upp till 12. Det märkligaste med det var väl att det var ovanligt tunnsått med nya funktioner eller förbättringar. Men nu, i och med 12.1, kommer en högst synlig nyhet.

För alla som enkelt vill få det att ”hända något” visuellt, även när text, bilder eller annat innehåll inte ändras särskilt mycket, introducerar Apple nu dynamiska bakgrunder. Subtila, eller inte så subtila, animationer där färger och/eller former skapar en rörelse i bilden så länge den visas.

Redigerbara varianter

Ett tjugotal varianter medföljer – du ser fem av dem i videoklippet ovan – men färger, hastighet och några parametrar till kan redigeras.

Om två eller fler efterföljande diabilder använder samma dynamiska bakgrund startar animationen inte om, utan fortsätter sömlöst när bildväxlingen sker.

Krävde förr specialtrix

Visst har vi skapat presentationer med rörliga bakgrunder i alla tider. Men det traditionella sättet är mer komplicerat. Liknande effekter har tidigare krävt att en film, antingen en mycket lång eller en kortare loop, placerats längst bak med tillvalet ”Spela upp film på flera diabilder” markerat. Och innan det tillvalet fanns fick film och övergångar utformas så att växlingen mellan diabilder märktes så lite som möjligt.

Men det är för tidigt att helt säga adjö till de gamla knepen. Även om variationen på de inbyggda animationerna är ganska stor, kommer det även framöver krävas annat innehåll, till exempel när det måste vara helt ”on brand”, helt unikt eller om det helt enkelt blir bättre med vissa specifika element i bakgrunden.

Risk för överanvändning?

Som alltid när något påtagligt plötsligt går att skapa enkelt i ett presentationsprogram finns det risk för att det kommer att användas alldeles för mycket. Kommer vi snart att få uppleva smått sjösjuka publikhoper, som hellre blundar än distraheras av fler former och färger som hypnotiskt väller fram över skärmarna? Vi gläds åt de nya möjligheterna, men håller tummarna för att användningen sker med måtta…